teorier och perspektiv till demokratins förverkligande

Demokrati är en av de mest kända styrelseskick som människan under sin historia har uppfunnit. Demokratin handlar om att folket ska styra. Hur denna styrning ska formas besvaras olika av olika demokratiska teorier som också kalls demokratiideal. Förespråkarna för de olika teorierna har olika argument om varför just den demokratiideal de förespråkar är den mest lämpliga formen för folkviljans förvekligande. Men alla dessa teorier har en och samma utgångspunkt, nämligen att folkviljans förverkligande. Men vad menas med folkviljans förverkligande? Vilket är folkets vilja? Hur kan vilja uppnås?

Alla demokratiideal har vissa mål att uppfylla det vill säga dess kärnvärden. De viktigaste och mest grundläggande kärnvärden är bland annat  folkviljans förverkligande, politisk jämlikhet och folksuveränitet . Hur dessa värden uppnås beror på de olika mekanismer som varje demokratiideal  har. Demokratimekanismerna  - de omständigheter och processer som möjliggör förverkligandets av demokratins kärnvärden – är olika från den ena demokratiideal till den andra. Demokratimekanismer har en stark koppling till demokrativärdet legitimitet. De tre tänkbara demokratiideal förespråkar tre olika demokratimekanismer som kan generera denna legitimitet. Demokratimekanismen blir en sort motivering till varför man bör acceptera olika beslut som ibland kan komma att kollidera med egna preferenser.

Valdemokrati

Under denna gruppering ingår de demokratiideal som håller regelbundna val mellan rivaliserande representanter. Medborgarna påverkar genom att rösta på olika representanter som de anser lämpliga att ha makten under en mandatperiod. Beslutfattandet mellan valen ligger hos de folkvalda. Det centrala idén med valdemokrati är att medborgarna väljer representanter som kan ta ansvaret av beslutfattandet under en tid. Det mest kända form av valdemokrati är kanske den representativa demokrati. Den demokratimekanismen är därmed det återkommande valen då medborgarna gör sin vilja hörd. Med andra ord vad resultatet av valen blir så är detta folkviljans förverkligande. När majoriteten av medborgarna har vald sina folkvalda får de senare den legitimitet de behöver för att utöva sin makt   

Valdemokratin finns i olika varianter. En variant framhäver att ansvarsutkrävande kan ske i efterhand, det vill säga att man belönar eller straffar de folkvalda för det beslut de fattat under mandaten. En annan variant är att man röstar på det partiet som kan tänkas föra en god politik i den kommande mandaten. Detta betyder att man röstar på den parti som har större förtroende att kunna hålla sina löften. Men detta är problematisk då vi idag lever i en ständigt föränderlig värld då kan det vara svårt att det folkvalda partiet håller sina löften. Skillnaden mellan dessa varianter är at i den första – ansvarsutkrävande i efterhand – utkrävs ansvaret i efterhand medan i den andra varianten – mandatgivandet – är mer framåtriktade.

 

Deltagardemokrati

På ett förenklad sätt kan man säga att deltagardemokrati är motsatsen till valdemokrati. Deltagardemokratins grundtanke är att medborgarna är med i beslutfattandet processen och själva och fatta beslut. Två typer av aktiviteter finns inom deltagardemokrati. Den ena är att deltagande i beslutfattandet sker genom påverkansförsök, det vill säga genom att medborgarna är aktiva och försöker på olika sätt påverka beslutfattarna. Den andra typen är mer av deltagande i själve beslutfattandet genom att man ör med och fattar beslutet. Den första typen förekommer i typ av demonstrationer, namninsamlingar med mera. Den andra typen förekommer till exempel i folkomröstningar etcetera.

 

Samtalsdemkrati

Samtalsdemkrati eller deliberativa demokrati utgår från att legitimiteten av besluten skapas om de försiggår av samtal mellan medborgarna. Detta innebär att de medborgana kommer överens om via samtal ör folkviljans förverkligande. De mest kända förespråkaren av denna teori är Jürgen Habermas som även formulerade olika kriterier för Samtalsdemkrati. Hans kriterier handlar om den atmosfär som bör finnas för att samtalen ska vara så ideala som möjligt. En grundläggande kriterie är att alla medborgare har rätt att framföra sina åsikter samtidig att granska andras. Den andra kriterie förutsätter att det är logiken bakom argumenten som ska räknas och inte makten eller statusen av individen som lägger fram argumenten. Det viktiga blir själva argumenten inte nedborgaren. Den tredje kriterie är att konsensus mellan deltagarna i samtalet leder till någon sort sanning.  Habermas och andra förespråkare menar att samtal under dessa omständigheter har en förädlande effekt på deltagarens åsikter som till slut leder till samförstånd och göra deltagarna mer visa då genom samtal med andra fördomar och andra idéer som saknar grund rensas bort. Den fjärde kriterier är att traditionella åsikter ska omprövas och är de hållbara de ska de behållas annars får de kasseras. Teorin har blivit kritiserats väldigt mycket. En vanlig kritik är att samtalsdemokrati är för orealistisk, det vill säga att dessa kriterier som ställs är omöjligt att finna eller skapa i verkligheten. Ytterligare en kritik är att demokrati skulle vara möjlig utan någon politisk kamp. Kritikerna menar att själva demokrati handlar om politisk kamp där medborgarna väljer de bästa kandidaterna.

Tabellen nedan visar vilken demokratimekanism respektive demokratiideal har. Kärnvärden för alla dessa ideal är en och samma det vill säga folkviljans förverkligande och detta uppnås genom att alla medborgare är politisk jämlika. Legitimitet är vad alla styrelseskick och beslutfattare söker så att de kan utöva sin makt.

 

Demokratiideal	Valdemokrati	Deltagardemokrati	Samtalsdemkrati
Demokratimekanism	Val                          ( reguljära val mellan olika partier )	Deltagande ( medborgaren är en aktiv deltagare i beslutprocessen)	Samtal (genom samtal ska man fatta olika beslut, samförstånd )
Kärnvärden	Politisk jämlikhet & Folkviljans förverkligande	Politisk jämlikhet & Folkviljans förverkligande	Politisk jämlikhet & Folkviljans förverkligande
Central värde för beslutfattarna	Legitimitet	Legitimitet	Legitimitet

källor

 M. Gilljam & J. Hermansson (red.). Demokratins mekanismer. 2003 . Lund Liber

J. Wänström . Demokrati. föreläsning. LiU. 16-09-2015

https://liuonline.sharepoint.com/sites/ks12/92SH02-2015HT/_layouts/15/WopiFrame.aspx?sourcedoc={141AD098-515E-46E8-AD15-B7E728F027DD}&file=Demokratif%C3%B6rel%C3%A4sningar%20Johan.pptx&action=default